Campione d’Italia. 1995, 1997, 1998, 2002, 2003
Campione della Coppa dei campioni. 1996
Vinto la Coppa Italia. 1995
Capocannoniere. 2007/08
✮ ✮ ✮ ✮
Kärt barn har många namn, så även detta gossebarn som kom att bli världens bästa nu aktiva fotbollsspelare. Ale, Alex och Pinturicchio hör till de vanligaste.
De hårda meriterna ovan nämnda är inte det som bäst förklarar hans briljans och storhet på fotbollsplanen. Del Piero kom till Juventus 1993 från Padova och är klubben trogen sedan dess. Han var den som ersatte en skadedrabbad Roberto Baggio och mer eller mindre petade tidernas bästa. Ciao Baggio! Han fick enkelt bege sig österut och fortsätta i Milan. Del Piero var med Juventus ner i Serie B och vann där skytteligan och förde laget upp tillbaka åter till Serie A. Året därpå vann han den ”riktiga” skytteligan.
Del Piero är gentlemannen som aldrig är skandalomsusad. Han är en förebild och fyller alla kriterier för att vara en traditionell capitano tillika numero 10. Liksom det har nämnts på Sogno d’Oro från romanisti så går det helt enkelt inte att jämföra Totti med Del Piero. Alessandro Del Piero är så mycket mer, på och utanför planen. Hyllningarna på Santiago Bernabeu talar egentligen om allt och hur omänskligt bra han är.
Alessandro Del Piero.

I eftermiddags spelade Juve lite som i fornstora dagar. Man malde på och trots mållöst i halvlek ett så fanns ett stort tålamod kvar till den efterföljande andra. Två bra byten fick extra fart på zebrorna. Iaquinta kom in istället för Amauri och viljan att göra mål blev större direkt. Candreva ersatte Camoranesi som mest irriterade sig på domaren under första halvlek. Iaquinta var också den som bröt isen, han rundade Gillet och stötte in 1-0. Del Piero avgjorde kampen på straff med sitt 2-0 och Iaquinta fullbordade 3-0 efter ett snyggt förarbete av Candreva.
Stoltheten hos mig återuppväcktes att faktiskt vara Juventino under dagens match. Äntligen uppträdde Juve som ett malande lag som dessutom sista 45 var hotande framåt ofta, ofta. Del Piero och Buffon är i mina ögon de mest kompletta fotbollsspelarna i världen, både sett till skicklighet på och utanför planen. Gigi Buffon gjorde två grymma parader. Ett friläge där han gjorde sig stor och fick upp händerna för att mer eller mindre volleyboll-blockera skottet. Den andra räddningen var desto svettigare, Zebina vann en nickduell i eget straffområde men bollen var på väg mot där Buffon kom ifrån. På något instinktivt vis hann han kasta sig och enhandsrädda. Che parata di Buffon!