Kategoriarkiv: Resedagbok

alessio in africa #3

God not only saves the queen but also Capello.

England vidare. Det spelade jag pengar på inför dagens batalj mot Slovenien, till ett lågt odds men den var säker. I samma sits som Italien är var engelsmännen och redde ut det hela. För slovenerna fick VM ett slut som bara Norge kan instämma på hur det känns.

Här tittade jag på hotellrummet. Givetvis så såg jag på U S A-Algeriet. Man kunde faktiskt inte se Englands match på tvn här. Det var en svängig match där båda lagen var piskade att vinna för avancemang. U S A fick i första halvlek ett mål bortdömt för offside. Inte tyckte jag att det borde dömas bort då anfallaren var i linje solklart. I den andra halvleken böljade spelet med viss fördel U S A då de kom till farligare chanser. Dempsey prickade stolpen och fick på den egna returen öppet mål men behärskade inte vänstervolleyn. I den första av tre övertidsminuter frälste Landon Donovan Staterna och tog Grupp D’s bästa lag vidare.

Nu väntar stranden, solnedgång för att sedan njuta av vad som kan bli ”den sista måltiden” (i VM med Italien alltså).

Waka waka e viva Italia per sempre dice alessio

alessio in africa #2

Det vimlar av fransmän här. Kikade på första halvlek tillsammans med några av dem på storbildskärm nyss. De jublade när Sydafrika gjorde 1-0, ännu mer vid 2-0. De tycker inte om sitt landslag längre. Förmodligen så hatar de då Raymod Domenech. Cyniska människor säger att Italien är ett konstigt land, charmigt men märkligt, men är inte Frankrike än märkligare? Om man ser ur fotbollsaspekt så är det sjukt.

De har fortfarande ett slagkraftigt lag egentligen. Med många bra spelare egentligen. De har ju på sätt och vis kommit längre än Italien i sin generationsväxling, egentligen. Egentligen borde de kanske inte ha spelat i VM överhuvudtaget. Martin Hansson gjorde Frankrike en stor otjänst då han godkände målet som tog Frankrike till VM. Hade de missat så hade Domenech antagligen fått gå och de hade kunnat börja om på ny kula. Nu får de stå ut med att spela sämre än värdelöst och resultat därefter.

Slovakien. Jag hyser stor respekt för dem. Må vi vinna den matchen.

Frankrike kommer undan där. Det råder inget hat mot dem i Sverige på samma sätt som mot Italien. Det är för många fransmän i Premier League för det. Tittar man på var de bästa fransoserna har spelat hittar vi dem inte i Premier League… Platini, Zidane, Thuram, Trezeguet, Djorkaeff. Henry fostrades i Juventus men platsade inte.

Allons enfants, tutti a casa alé!

Waka waka e buona giornata dice alessio

alessio in africa

På plats på ”rätt” kontinent. Ändå inte ens halvvägs till där det händer. Jag är nyss kommen tillbaka till hotellrummet efter en utmärkt buffé. Under min vistelse här kommer jag naturligtvis skriva flitigt och får jag bara rätt på youtube, som verkar blockerat(!), så utlovas en videoblogg.

På flyget ner tänkte jag näsran var femte minut på gli azzurri. Frågan om vad som händer om vi inte går vidare ekar i mitt stackars huvud. Vill inte tänka tanken ens. Det känns overkligt att inte klara det här gruppspelet. Allt vilar ändå i egna händer. Av någon anledning så sätter jag vårt största hopp till Daniele De Rossi. Återigen, för jag har nämnt det förut, en enastående bra ledare på och utanför planen.

Waka waka di africa e buona notte dice alessio

Milano ieri sera

Oggi Atalanta-Bologna

Si si, domenica sportiva. Atalanta-Bologna. Hett möte om existens. De blåsvarta med sin vitala och framgångsrika ungdomsakademi mot studentstaden Bologna. Alle ore 15.oo la commincia.

Ieri. Milan vann med matchens enda mål mot Fiorentina. Ronaldinho satte det målet på straff och till synes var det en rättvis seger. Milan spelade en mycket inbjudande fotboll med läckra kombinationer, dock så skapade man ytterst få målchanser. Fiorentina hade sin bästa målchans redan efter ett par minuter då Jovetic fick fritt skottrum strax utanför straffområdet men Dida räddade.

Mest imponerande var Ronaldinho som stundtals lekte runt på sedvanligt vis. Han var den som stod kvar sist av alla och sköt från 30 meter innan inmarschen, han var den som sist kvar applåderade samtliga läktarsidor efter matchen. Rispetto.

Milano

På plats i Italien från och med idag. 26-27 grader varmt. Förrädiskt har vi förtärt både Birra Moretti och Heineken men Peroni har överglänst till slut. En detalj där är etiketterna som frälst i varje fall mig (läs Tommy). Överst på flaskhalsen står det vackert ”La storia di una passione”. Vad det gäller etiketterna så är de förgyllda med klassiska matcher såsom Italia-Inghilterra ’90, Italia-Germania 3-1 ’82… Magica.

Sabato domani. Då ser vi Parma-Roma på någon bar i närheten av San Siro för att därefter entra en av Europas mäktigaste arenor. Milan-Fiorentina är kvällens match. Minns vi alla när Svenningsson föll på just den matchen? Nja, då måste man nog ha bakat bröd på industriellt vis ute på Lockarp. För att göra en lång historia kort så ledde Milan vilket var rätt på Svenningssons bong men la Viola kvitterade i slutminuterna. Varpå jag mötte Svenningsson dagen efter med kommentaren: ”Det var tidernas säkraste kryss, hur kunde du missa det?”.

Domenica dopo domani. Atalanta-Bologna. Det är nära till Bergamo och dit tar vi oss för att få se två lag kriga om att få spela Serie A nästa säsong.

Varma hälsningar från Italien önskar Tommy, Bibblan och David.

Sista natten. Eller en i mängden?

Nessuno lo sa. Efter att ha tillbringat helgen hos min vän som i sin tur fixa in mig på Curva Sud igår, sitter jag nu på vandrarhemmet igen. Rumänskan här är lika vacker som vanligt och har bevisat fòr mig att alla inte är som Mutu eller Chivu från det landet.

Gårdagen var inte annat än fantastisk. Steg upp vid 11-tiden, skulle sen på middag med en grupp från Curva Sud som jag av respekt till dem inte namnger. När jag kom till ”restaurangen” fick jag dock veta att jag var tvungen att gå in tidigare än de andra, för då jag inte hade biljett till matchen var jag tvungen att hjälpa till med koreografin för att komma in. Lycklig som en fyraåring när tomten kommer tog jag med glädje emot en BANDIERONE. En enorm flagga. Gulröd givetvis. Sen efter cirka en och en halvtimmes väntande utanför grindarna kunde vi passera kontrollen och komma in till vad jag vill kalla mitt hem. Curva Sud, Roma 1973.

Efter att ha hjälpt till med diverse saker gick jag o köpte vars en öl till de inblandade i min entre och även något att äta, då jag fram till halv 5 igår endast hade en öl och en flaska vatten i kroppen. Lagom till avspark kom sedan min vän, Tito och massa andra. Sen? Avspark, kaos, kaos, kaos, kaos, fest.

GRAZIE DIO CHE MI HA FATTO ROMANISTA!

…da Roma

En del av redaktionen är på plats, det stämmer. Jag sitter just nu på mitt vandrarhem som i sin tur ägs av en fantastiskt vacker kvinna från Rumänien och hennes vän. Det trycks på med Nastro Azzurro, Ceres, cappucini och tramezzini. Om en stund hämtas jag av min kompis här i den eviga for att dra på middag med några romanisti, som på söndag kommer lösa in mig på Curva Sud. Kuriosa är att på mitt favorithak där jag ständigt hänger i väntan på ingenting stötte jag på legenden Tomas von Brömsen och hans älskarinna, bilder utlovas inte, men jag ska försöka bidra med litegrann iaf. När jag nu kommer hem – förhoppningsvis aldrig – kommer det dock skrivas en reserapport från den eviga.

Någon VM-feber råder inte, på Piazza del Popolo förbereds nu en konsert inför Italiens försök att få de Olympiska spelen 2020.

Nu ska jag gå o göra nåt annat.

Forza Roma