Rubrik: Okänd

Jag brukar inte ha några problem med att sätta rubriker men nu kom jag inte på någon passande alls. Det beror inte på något ”fiasko” som de i tv-studion var kvicka med att kalla poängtappet. Italien är obesegrade för elfte matchen i rad i VM-sammanhang. Det är lång ifrån fiasko.

Vi har också allt i egna händer. Vinner vi mot Slovakien är det klart. Det kan till och med räcka med oavgjort. Sjukt men sant. Gruppspel och Italien handlar nästan alltid om dramatik och är en pina för alla azzurrifans. Undantaget var 2006, då var också truppen av annan kaliber. Johanna Frändéns analys och slutsats att Italien måste göra ett par mål för att gå vidare är grundad på total inkompetens och matematisk oförmåga. Efter två matcher konstaterar vi att man måste hylla det spel som Italien tidigare var så effektiva med; det taktiska och defensiva. Både Paraguay och Nya Zeeland i synnerhet hade precis den turen och samtliga spelare på rätt sida boll för att sno en poäng. Inget vackert spel som man vinner VM på men för att ge anglofiler något att snacka glatt om för stunden funkar det bra.

Idag är det många som spyr sin galla besk och myser över Italiens uteblivna seger. Italien hade ju domaren med sig, fick ”tre av fyra frisparkar med sig” som idiotförklarade Staffan Lindeborg urrtyckte sig. Italien filmade till sig en straff, bla bla bla. Idiotförklarade Lindeborg refererade till förra VM’s filmning av Grosso mot Australien. Det var solklar straff eftersom han tydligt glidtacklade och berövade oss på en solklar målchans. Basta. Svenskar är i regel okunniga när det gäller fotboll om ni frågar mig. Det ska spelas roligt, det är det enda som räknas. Rolig fotboll, sådan som till exempel Nya Zeeland spelar. Fy fan vilken dubbelmoral som råder, det är så man blir illamående.

Konkret om matchen: Bra tryck efter deras ledningsmål. Men varför i hela världen envisas Lippi med Gilardino? Di Natalie från början och ge Pazzini en ärlig chans. Iaquinta gjorde det stundtals bra och slog kyligt in straffen men hans aggresivitet när det vankas målchans lyser med sin frånvaro. Marchisio på kanten är också det ett märkligt val. Spela heller Gattuso här…

Bra var De Rossi, Montolivo och Chiellini. Dessa frontfigurer hoppas jag kan fixa biffen. Allt annat än avancemang kommer bli svårt att förklara för horden av anglofiler. Oavsett hur det går för dem…

Buffon och Pepe

Det var säkerligen fler än jag som höjde ögonbrynen och undrade varför Buffon bytte med Marchetti redan i halvtidsvilan. Nu visade det sig, enligt gazzettan, att det handlade om en säkerhetsåtgärd för en lindrigare skada, den tidigare ryggskadan ska ha gjort sig påmind. Buffon räknar med att det räcker med två dagars vila.

Vilket otroligt fint tillslag Pepe visade sig ha då! Hörnorna var magnifika. En av dem resulterade ju som bekant i den viktiga kvitteringen. Matchens lirare för Italien helt klart. Jag är ingen förespråkare för Camoranesi men han vågar ta för sig. När Italien som bäst behövde någon som utmanade var han rätt man att kasta in. Camoranesi är en sådan spelare som är för dum för att spela enkelt. Ibland måste man ha sådana. När han lyckas med sina ”måstedragningar” så blir det farligt. När han, som i majoriteten av fallen, inte lyckas så sätter sig dessa missar på näthinnan. Summa summarum: Bra inhopp. Rent allmänt så gjorde Lippi helt rätt byte och i rätt tid.

Paraguay kom undan med nöd och näppe.

Quattro! Inter campione del’Europa!

Italia campione del mondo! Inter del Europa! Italia quattro volte campioni del Mondo!! Italia ha quattro squadre nella coppa dei campioni!!!

Inter l’ha fatto. Una partita meravigliosa. Sneijder e Milito, due calciatori piú bravi del mondo. Trequartista Sneijder. Primopunta Milito. Per la nazione italiana, ti ringrazia, Inter.

Inter har slagit Englands bästa, Spaniens bästa och nu Tysklands bästa. Världens bästa lag i världens vackraste liga. Serie A, ti amo.

/Sogno d’Oro

É finita la stagione

Maggio 16. Det blev en tudelat söndag då det blev zappande mellan TV4 Sport och Canal+. Det var en två fantastiska sommardoftande arenor, en i Verona och en i den vackra staden Siena. Roma tog tidigt ledningen i sin match och var mästare ett tag i alla fall. Det var två granna mål Roma krönte säsongen med men dessa var dessvärre förgäves så Milito rullade in Inters enda mål i matchen på Artemio Franchi i Siena. Det målet räckte för att vinna matchen och ligan.

Ligan avgjordes, med facit i hand, redan i början, i höstas förra året. Minns ni Romas usla start? Tänk er att en trepoängare där hade räckt som Svenningsson sade. Det hade det faktiskt, så är det bittert nu i Romaläger så se på starten av säsongen, det var där det hela avgjordes. Romas klättrande i tabellen är fantastiskt bra och med någon bra värvning är man med och slåss om scudetton nästa år också.

Inter har gjort en makalös säsong. Nu återstår bara en match. Den som påverkar mycket mer än bara om man får ännu en titel och buckla. På lördag smäller det i Madrid. Må Mourinho än en gång motivera sina boys att visa hjärta, den här gången för hela ligans bästa. Eller det spelar egentligen ingen roll. Vinn för dig själv eller  vilket som, bara vinn. För Palermo, Juve, Roma, Sampdoria, Napoli, Genoa.

Pazza Inter, campione 18 volte.

Dopo domenica

Nu återstår det bara den sista omgången i Serie A. Scudetton är ännu inte klar för varken Inter eller Roma. Det avgörs i sista skälvande omgång 38. ’38 är ett gångbart tal i italiensk fotboll. Det var året då Italien, som ända nation hittills lyckats försvara en VM-titel. ”Mussolini köpte det guldet” kommer någon att gorma. Visst och VM ’58 spelades aldrig heller…

Omgång 38 allora. Återstår. Det som skedde igår under 37an var att Roma och Inter vann sina matcher. Juve och Milan skiter i allt känns det som och Palerom och Samp kryssade.

Juventus. Mätta zebror på grönbete. Del Piero gjorde 1-0 sedan inte mycket mer att glädjas över. Nästa säsong har i princip börjat vilket talar om att denna är slut. Chiellini sade för några veckor sedan att nu ska man ”rädda sjätteplatsen”. Hur illa låter inte det och hur märkligt är det inte att man inte ens lyckas med det. Dio mio.

Roma och Inter vann men inte helt obehindrat enligt tidningarna. Som jag sagt hela tiden så finns det inga lätta matcher i Italien. Inter har det i egna händer men måste vinna den sista matchen, kryss räcker inte. Förutsatt att Roma vinner sin match förstås.

Hoppet lever fortfarande

Totti Totti Totti

Pissad på i veckan av alla dårar. Idag tvåmålskytt och han gör så att Roma fortfarande kan drömma lite om Scudetton.

Men det finns inte en möjlighet att Inter förlorar mot Siena. Om Siena vinner ska jag fan bada naken i kanalen i Malmö.

Samp hade chans att gripa tag ordentligt i CL platsen. Fjärdeplatsen i ligan som Fiorentina har haft prenumeration på nu de senaste säsongerna. Jag tror dock på att Pazzano och Samp tar den till slut. Palermo möter ett redan nedflyttande Atalanta borta och Sampdoria möter Napoli. Vilken sista omgång vi har att se framemot!

Jag har många gånger försökt mig på vad som är Juventus problem. Det går inte att luska ut. Att förlora hemma mot Parma finns inte på kartan. Det går inte att känna igen den gamla damen. Något Europaspel blir det inte heller nästa säsong. Om nu Del Piero är så bra herr Jönsson, Varför leder han inte laget?

Quagliarella ökade sina chanser att åka till Sydafrika enormt med sina två mål mot Atalanta.

Men det säkraste kortet i anfallet är Di Natale, som gjorde två nya mål i helgen och kommer bli skyttekung inte bara i Italien men kanske även i Europa.

Grattis Antonio!

Matchreferat: Coppa Italia

God kväll.

Här kommer ett matchreferat, då jag förstått att Coppa Italia-finalen inte fått den respekt den förtjänar i den svenska Tv-tablån. En otroligt laddad match skulle det, inte helt oväntat visa sig att bli, och inte heller helt oväntat skulle en viss romson med nummer tio på ryggen stjäla de mesta av morgondagens rubriker. Inter som hemmalag på Olimpico tvingas till två tidiga byten (Sneijder -> Balotelli, Cordoba -> Samuel) p.g.a. skador. Första halvlek är en jämn historia, och precis när tempot börjar stagnera en aning smäller Il Principe in 1-0 i 40:e minuten. Snyggt, på ett tillslag, framspelad av Motta utmanar han Mexes, håller undan för Perrotta och trycker in bollen till höger om J. Sergio. Klassmål. Fantastiska första 45. Intensivt. Grinigt. Mexes och Materazzi. I paus slänger slänger Ranieri in Totti och Italiens U-21-kapten Marco Motta, utgår gör Pizarro och Burdisso (som för övrigt fick ett oerhört ont öga av Mourinho i första halvlek då han kom sent in mot Balotelli). Roma får fart och skaffar sig framförallt flera bra frisparkslägen utanför Inters straffområde. Den första dunkar Riise (i sedvanlig ordning) åt helvete efter pet av Totti. Den andra är det omvänd ordning (Riise-Totti) Julio Cesar räddar, men tvingas styra bollen ut i straffområdet där Juan tar hand om returen, nicken är dock svag i ett fantastisk läge. Borde varit 1-1 där. Menez byts in och fortsätter sin fina vår med ett piggt inhopp, men Roma lyckas inte vaska fram några ytterligare riktigt heta målchanser mot en solid interbacklinje. När matchen börjar lida mot sitt slut och Inter, med Balotelli i spetsen, i stort sett endast är ute efter att döda tid, reagerar vissa romaspelare med hjärtat, adrenalinet, röven istället för hjärnan och är mer ute efter att skada spelarna i motståndarlaget. Totti delar ut en av de fulaste sparkarna i sin karriär (hittills), när han sänker Inters nummer 45 nere vid egen hörnflagga. Innan överfallet finns det två situationer som mycket väl skulle ha kunnat renderat i utvisning för Roms fanbärare. Taddei delar ut nästsista sparken (Muntari som mottagare) innan matchen är blåses av. Sista karatedeltagare är ett fyllo från läktaren som tar sig in på planen efter slutsignalen ljudit. DDR (fotbollsspelaren) tillsammans med ett stort antal vakter eskorterar iväg terrortommy från sitt sista olimpicoframträdande. Matchen i sin helhet är, givetvis, en alldeles fantastisk tillställning. Balotelli hyllas när han blir utbytt efter den sista kapningen (Perrotta) och det går till och med att skönja ett leende(!) hos megatalangen. Vid bänken fortsätter high fivandet och han hänger även med till Cuva nord där interklacken (läs även lazioklacken) firar årets första titel efter matchen. Hoppas att detta kan vara en början på en försoning. Supermario är en talang utan dess like, och jag hoppas innerligt att han väljer att förgylla Serie A även nästa säsong. Att Sveriges s.k. sportkanaler inte väljer att sända matchen är, självfallet, en stor jävla skandal. Under min uppväxt har det i Sverige skrivits spaltmeter om, förhärligats kring och, givetvis, supits till den sjukt överskattade engelska cuptraditionen. FA-cupfinalen har näst intill likställts med en VM-final, medan Coppa Italia fått en status i paritet med Svenska cupen. Efter årets, och alla andra års italienska cupfinaler, måste nu det bli ändring på detta. Samla namnunderskrifter, hungerstrejka, kasta grishuvuden eller vespor. ALLA, mer eller mindre, innovativa förslag välkomnas för att få till stånd en förändring. Tänk om, tänk rätt Sveriges alla tv-moguler och ge den italienska fotbollen det utrymme den förtjänar!

Med lite distans

Det har nu gått flertalet timmar sedan domaren blåste av matchen där Inter stod som matchens förlorare men som dubbelmötets mästare. Fokus ligger på de orden jag använder; domaren, matchen och dubbelmötet.

Domaren Frank De Bleeckere är inte bara taskigt omtyckt av Barcelona utan av hela världen i stort sett. Den stora majoriteten ville ju att gulliga Barca som spelar så roligt jämt borde gått vidare. De hade gjort de med en annan domare tror säkert många. Man bortser eller glömmer det faktum att samme domare faktiskt försämrade Inters chanser rejält med den tidiga utvisningen. En makalös överdrift av smärta, stort skådespel gjorde att Thiago Motta fick lämna planen. Det man ser och kommer ihåg är det bortdömda målet i slutet. Hands eller inte så hade Barcelona haft över en timmes spel på sig innan med en man mer att forcera in mål. Dåligt. Målet skulle godkänts rent regelmässigt för handsen var otroligt tufft dömt. Men varför ska Barcelona som alla påstår vara så bra behöva få alla domslut med sig? Det var på tiden man faktiskt missgynnades.

Matchen var en taktisk triumf för Inter. De blåsvarta krympte ytorna extremt, Barcelona kom ingenstans. I första halvlek var Inter aldrig intresserade av att anfalla mer än med Diego Milito. Taktiken höll och till och med efter utvisningen. Faktum är att jag tycker Inter spelade bättre i den andra halvleken.

Dubbelmötet, det som gäller, det vann Inter mot ”världens bästa”. Totti gratulerar Inter från hemmaplan. Många är idag stolta över det Inter presterat, då menar jag fler än bara interisti. Inter gjorde det som Barcelona brukligt gör, mål. Och tillräckligt många.

Nästa säsong kan det vara åter tre engelska lag i semifinalerna. Det kan vara två spanska, två tyska. Tre italienska. Ingen vet, för bollen är rund och allt kan hända enligt klyschan. Frågar ni mig stämmer det, allt kan hända. Sparka på bollen, helst åt rätt håll. Och träffar du den, så ge den en riktig jävel.

Just nu. Presens.

Inter, Italien. Bayern München, Tyskland. Två länder kvar. Det är inte England. Det är inte Spanien. Det är Tyskland och Italien som regerar Europa för tillfället. Basta.

Carpe Diem e Buona Serata.

Non molliamo adesso

Roma var igång och tränade igen idag. Ranieri hade ett långt snack med gruppen inför vad som komma skall på lördag kl 18. Men det är ändå inte det som är ”dagens Roma”.

Matchen som spelades i söndags mot Sampdoria ska inte få passera under tystnad. Det som hände var inte annat än en stor, stor skandal. Under dagen publicerades det en idé på en blogg för tifosi romanisti om att hålla en protest mot FIGC på fredagen. Idén pushades snabbt på av de ASR-relaterade radiokanalerna Rete Sport och Centro Suono Sport och och upprinnelsen till protesten stavas givetvis Antonio Damato.

Protesten kommer äga rum på Via Allegri med start 10.00, och trots att vissa (svenska) romanisti verkar tycka det är okej det som håller på att hända, väntas över 1500 personer delta i protesten.

TUTTI A VIA ALLEGRI PER LA R O M A!