Paolo Cesare Maldini

Född och uppvuxen i Milano. Spelat i endast en klubb, AC Milan. Stor människa och en briljant fotbollsspelare. Egentligen behöver han inte mer än så till presentation. En spelare som har större hjärta för det han tagit sig an och krigat för kommer jag inte på någon större.

Mellan 1988-2002 spelade Maldini 126 landskamper. 7 mål blev det, samtliga i kval och träningsmatcher inga i VM eller EM’s huvudturneringar. Det blev hela fyra VM-slutspel där silvret ’94 och bronset ’90 blev avkastningen. Han var under större delen av tiden i landslaget capitano. Han var respekterad av allt och alla. För hans sätt att spela fotboll och hans sätt att vara. Ingen kunde på allvar tycka illa om Paolo Maldini.

I Milan vann han ligan, Champions League, VM för klubblag etc. I landslaget vann han dessvärre inget av de stora mästerskapen. Det gjorde heller inte Baggio. Jag håller dessa två högst ändå. För som spelare var de fuoriclasse. Mästerskap handlar om formtoppar och små marginaler. Det blir inte alltid så att de allra bästa spelarna vinner i slutändan. Se på Grekland 2004…

Frågan är egentligen om han någonsin var så stor i landslagssammanhang? Han var för stor i Milan

och hans hjärta var snarare rödsvart än blått. Självklart var han en hjälte i azzurri också men i Milan var och är han en ikon.

Paolo Maldini minns jag som den stora ledaren som hade en sådan hög lägsta nivå att man fick höjdskräck fast man inte trodde man var höjdrädd. Maldini var unik och ett föredöme för hela fotbollen och strävan efter sportslighet och gentlemannaskap.

Grazie Paolo!

Roberto Baggio

Il divino codino.

En av de allra största spelarna genom tiderna. På ett sätt var det hans frisyr som marknadsförde honom bra. För fotbollens okunniga och ointresserade. För oss andra visade han på planen varför han var känd bland så många. Roby Baggios karriär var lång och otroligt framgångsrik. För att göra en lång historia lite mer avgränsad kommer jag här mestadels ta upp hans fina landslagskarriär.

1990 gjorde han VM-debut och han slog igenom direkt. Hans fantastiska mål mot Tjeckoslovakien där han solodribblade från mittplan är magiskt. Till skillnad mot Maradonas liknande ’86 gjorde Baggio sitt mot ”riktigt” motstånd. Italien tågade på och gjorde en fin turnering. När finalen var nära slogs man ut av Argentina på straffar. Ett Argentina som med Maradona hade nästan lika mycket hemmafavör som italienarna själva. Det blev brons efter 2-1 mot England. Baggios facit blev två mål där det nämnda innan blev det vackraste 1990. Det andra kom i bronsmatchen där Baggio kunde gjort ett till men överlät straffsparken åt Toto Schilacci så denne vann skytteligan.

Roberto Baggio: Världens bästa fotbollsspelare 1993.

1994 i USA kom Baggios första och enda förlustmatch i VM (under ordinarie speltid). Öppningsmatchen mot Irland slutade 0-1 efter att Baresi nickat fram Ray Houghton till ett utmärkt skottläge. I andra matchen blev Pagliuca frilägesutvisad och Sacchi valde att bänka Baggio! Azzurri vann den livsviktiga matchen mot Norrmännen med 1-0 ändå för att avslutningsvis spela 1-1 mot Mexiko. Italien vidare och stötte på Nigeria i åttondelen. Länge länge var man uträknade. Nigeria hade 1-0 men Baggio klev fram och rullade in 1-1 i slutminuterna. 2-1 gjorde han sedermera på straff och Italien vidare. I kvartsfinalen handlade det återigen om Baggio. Först Dino och sedan icke besläktade Roby. Målet gjorde han när han satte 2-1 ur knapp vinkel och dålig balans då han hade rundat målvakten i hög fart. Ett både klassiskt och minst sagt avgörande mål. 2-1, 2-1 följdes upp av 2-1 mot Bulgarien i semin där Baggio gjorde båda målen och hela laget spelade en fantastisk fotboll, särskilt under den första halvleken. Efter matchen kom Baggios tårar av glädje till finalmatchen fram. Brasilien-Italien i final. På alla sätt giganternas kamp. Det syntes också. Två starka lag som inte var kapabla till att förlora. Inte utan ett straffavgörande i varje fall. Brasilien vann efter att Baggio, med krampkänningar ska sägas, skjutit över.

1998 blev Baggios sista världsmästerskap. Han spelade fram och gjorde mål i gruppspelet. Kom i skymundan lite av Vieris fantastiska formtopp. Sagan tog slut för fort. Frankrike vann på straffar i kvartsfinalen. Di Biagio sköt sin straff i ribban.

Totalt sett alltså tre fina mästerskap av il Divino Codino, den gyllene hästsvansen. Samtliga gånger har Italien fallit på straffsparkar. Ironiskt så blev det inget guld heller när Roberto Baggio missade sin 1994. Han är den ende italienaren som gjort mål i tre VM-slutspel. 9 mål på 16 VM matcher totalt. Både Zoff och Trapattoni ratade Baggio till mästerskapen 2000 och 2002. Trap menade att han inte var helt i form efter en längre skada till VM ’02. Fans kritiserade detta väldigt.

Den 28 april 2004 spelade Baggio en avskedslandskamp mot Spenien. Den spelade jag in och har på

DVD. ”Grazie Baggio” skrev jag på skivan. Matchen slutade 1-1 och Baggio byttes ut till stående ovationer.

Idag sysslar han mig och andra veterligen inte med fotboll men kommer nog dyka upp i framtiden någonstans. Rykten säger att han finns bosatt på Malta och njuter av livet, precis så som vi fick njuta av honom.

Grazie Baggio!

Rete di chi?

Iaquinta är arbetshästen som alltid gör jobbet. Även en farlig målskytt. En sällsynt traditionell lagspelare.

Di Natale vinner Serie A’s skytteliga och har en oerhört hög lägsta nivå. Bildar dessa två anfallspar eller blir Iaquinta åter en supersub?

Futuro

Två fantastiska bollspelare som besitter stora arbetsförmågor och fin teknik.

Marchisio kan bli riktigt, riktigt vass.

De Rossi är på något sätt redan där men kan bli en än större ledare även i gli azzurri.

Speranza

Cannavaro har fått mycket skit. Han är slut anser många. Jag anser att han kommer göra allt för att avsluta snyggt i gli azzurri.

Chiellini är efterträdaren. En klassisk mittback som spelar bättre om han får och dela ut stryk. Man kan tycka och tänka mycket om detta mittbackspar men det är ett bra försvarslås. Senza dubbio.

Alé Del Piero, Alé

Campione del Mondo. 2006

Campione d’Italia. 1995, 1997, 1998, 2002, 2003

Campione della Coppa dei campioni. 1996

Vinto la Coppa Italia. 1995

Capocannoniere. 2007/08

✮ ✮ ✮ ✮

Kärt barn har många namn, så även detta gossebarn som kom att bli världens bästa nu aktiva fotbollsspelare. Ale, Alex och Pinturicchio hör till de vanligaste.

De hårda meriterna ovan nämnda är inte det som bäst förklarar hans briljans och storhet på fotbollsplanen. Del Piero kom till Juventus 1993 från Padova och är klubben trogen sedan dess. Han var den som ersatte en skadedrabbad Roberto Baggio och mer eller mindre petade tidernas bästa. Ciao Baggio! Han fick enkelt bege sig österut och fortsätta i Milan. Del Piero var med Juventus ner i Serie B och vann där skytteligan och förde laget upp tillbaka åter till Serie A. Året därpå vann han den ”riktiga” skytteligan.

Del Piero är gentlemannen som aldrig är skandalomsusad. Han är en förebild och fyller alla kriterier för att vara en traditionell capitano tillika numero 10. Liksom det har nämnts på Sogno d’Oro från romanisti så går det helt enkelt inte att jämföra Totti med Del Piero. Alessandro Del Piero är så mycket mer, på och utanför planen. Hyllningarna på Santiago Bernabeu talar egentligen om allt och hur omänskligt bra han är.

Alessandro Del Piero.

Squadra d’Italia: 1ºparte

Portiere

Kommande dagar kommer Sogno d’Oros självutnämnda C.T’s, il Frigorifero och Alessio, ta ut den trupp vi vill se åka till Africa. Truppen kommer att tas ut lagdel för lagdel tillsammans med vino rosso och un tasso di caffè.

1. Gianluigi Buffon, 33 anni, Juventus

Alessio: Världens bästa målvakt. Får 12 av 5 i betyg allt som oftast. Senast mot Bari i Söndags agerade han suveränt när det behövdes. Han är ohotad som förstemålvakt och hade varit det i alla världens landslag.

Friggo: Kvoten av juvespelare kommer som bekant bli högre än vad den borde, var så säkra. En av få som faktiskt förtjänar en plats är självklart Buffon som har dalat men som fortfarande håller en hög nivå. Erfarenhet är inte att underskatta när det kommer till den sista livlinan i startelvan. En gentleman som Buffon ska med och ska starta.

2. Federico Marchetti, 27 anni, Cagliari

Alessio: En blivande stormålvakt. Med för att få känslan för det största av mästerskap. Kan tycka att han ser kort ut men han är 1.86 vilket kan kompenseras av att spänst-träna en aning extra bara. Reaktionssnabb som sin överman Buffon och en härlig känsla för var skotten kommer.

Friggo: Given som il secondo i Gli Azzurri. Kan inte annat än att hålla med Alessio i hans beskrivning av hans egenskaper.

Alessios bubblare… Marco Storari, 34 anni, Milan

Alessio: En kompetent målvakt som är van vid att inte vara första alternativet. Hans utseende spelar stor roll i varför mitt tycke för honom är större än mediokert.

Friggos bubblare… Salvatore Sirigu, 23 anni, Palermo

Friggo: Är man målvakt och heter Salvatore (Räddare) kan man inte annat än att vara en grym målvakt vilket Sirigu är. Med sina ringa 23 anni ligger en blivande och framgångsrik karriär framför hans fötter (eller händer kanske passar bättre i detta sammanhang). Sirigu är med för att se och lära men inte bara för att han är ung, han har varit riktigt bra under säsongen och har varit en viktig kugge för Palermos framgångar. Lång och ståtlig, vig och reflexsnabb. Denna man kommer bli nästa Italienska stormålvakt.

Alla heter Glenn som gillar Italien

Och givetvis alla vi andra också som mot all förmodan innehar ett annat namn. Kallas något annat i varje fall.

Glenn Strömberg. En profet snarare än en profil. Han tar finurliga vägar för att få Italien mer accepterat i Sverige än att dravla om enbart il calcio. Under eget varumärke portionerar han ut pasta, pesto och dolci med mera som säljs via ICA och Citygross. Det som är mest finurligt är att, för er som inte lagt märke till det, varumärkets logotype talar om il calcio i allra högsta grad. Sikken marknadsförare det blivit av en av svensk fotbolls största.

I Italien spelade han troget för Atalanta. Bergamolaget som ständigt och en idag får fram mycket kompetenta fotbollsspelare. När jag vid mitt enda tillfälle (hittills) fick nöjet att träffa Glenn frågade jag givetvis hur det var att få ha haft äran att spela med Alessio Tacchinardi. Min favorit. Han svarade något i stil med att han aldrig väl riktigt spelat med honom för han var en junior då men en väldigt duktig fotbollsspelare.

Glenn fick som lagkapten skaka hand med Maradona. Där kunde man ha avslutat inlägget egentligen. Kör vidare. Glenn gjorde Sveriges snyggaste mål i VM ’90. Jag trodde länge att han knäade in den men efter otaliga omspelningar på vhs så inser jag att det handlar om en bredsida. Detta var i en av tre förlustmatcher, den mot Skottland.

Fem år tidigare hade Strömberg fått Guldbollen, alltså 1985. Totalt fick Glenn tre guldbollar under 80-talet. Två av dem var Hysén skyldig till dock. Sedan dess har inte en Glenn fått guldbollen. Hysén var senast 1988.

Strömberg gjorde 185 Serie A matcher i Atalanta. 14 mål blev det. Han var och är fortfarande älskad i Bergamo.

I senaste numret av MATCH som finnes grattis på Stadium krönikörar Glenn om Italien som bortglömda bland guldaspiranterna i VM. Det har han rätt i tycker jag. Han skriver bland annat såhär:

Det lär bli i stort sett samma spelare nu – och tar de sig vidare ska Spanien, England och Brasilien se upp. Man mot man, på liv och död, dueller i de avgörande matcherna, då är Italien inte att leka med”